Okay så här är det. Det här med att vara hemmafru är svårare än vad jag föreställt mig. Min bild var att det skulle bli en ytterst kortvarig pause där jag skulle ta tillvara på tiden och göra allt jag inte hade hunnit med. (Eller faktum var att det in i det längsta såg ut att lösa sig, vilket det ändå inte gjorde.) Jag skulle läsa, träna, renovera möbler, umgås med folk och odla nya intressen. Jag skulle vara hemma någon månad och sen tillbaka till mitt drömjobb.
Verkligheten blev helt annorlunda. Jag var nog inte alls berädd på hur tomt och tråkigt allt skulle kännas. Hur rastlös och apatisk jag skulle känna mig. Eller först blev jag bara stressad och överväldigad ... sen kom apatin. Det känns som jag har blivit snuvad på något fint och fantastiskt ... Som att det inte alls var meningen att jag skulle bli hemmafru, igen .... som att det blivit något fel någonstans och jag bara väntar på att det ska rätta till sig så jag kan gå tillbaka och jobba igen.
Sanningen är att det kan komma att ordna sig, men förmodligen inte så fort som jag tror och hoppas (det är ju USA vi pratar om.) Och när det väl ordnar sig finns inga garantier att mitt jobb finns kvar även om jag vill tillbaka och de vill ha mig tillbaka, och jag vet att såsmåningom blir det bra, på ett eller annat sätt. Just nu är jag bara så snuvad på konfekten ... och jag måste ta mig vidare. Det blev inte som jag tänkt mig denna gång heller. Efter allt jobb med att få över papper, fixa ssk licens, ta ett skitjobb i ett år, och sen äntligen få drömjobbet, ... för att sedan bli av med drömjobbet, och inte ha rätt att arbeta alls så får jag faktiskt jobba lite på att inte bli bitter, känner hur känslan ligger där runt hörnet, men än har den inte greppat tag i mig ;)
Jag funderar lite om det kan vara så att det ligger någon lärdom bakom allt detta trassel och väntar på mig ;) Om det nu finns en mening med allt som sker?!
Jag har alltid varit dålig på att känna efter vad jag vill göra, att ta beslut - att bestämma mig för något. Alltid detta velande, "om jag gör det här, kanske det där är ännu bättre,,, ", "bättre att inte göra så mycket alls, utifall jag gör fel val" . Vad vill jag egentlig? Vilka är mina drömmar? ... att våga göra något, at känna efter ... :) Kanske är det det som är meningen... att jag helt enkelt ska utveckla andra sidor hos mig själv, ta tag i livet helt enkelt .... jag menar livet består av så mycket annat än att arbeta ;) ... eller så har jag bara läst för mycket flummig litteratur och blivit knäpp av att vistas för mycket i mitt eget sällskap sista tiden hahaha ;)
Men en sak som är säker är att det är bättre att vara tacksam över att jag faktiskt fått chansen att pröva på sjuksköterske jobb i USA, och dessutom klarat det riktigt bra (även om första tiden var tuff), än att gå och irritera sig över att jag inte har något jobb just nu. Och om man tittar på hur allting ändå ordnade sig med pappersarbete, ssk licens, jobb ... så finns det ju en riktigt god chans att saker kan fortsätta ordna sig :)