Vad är viktigare än att ha en ren bil om man ska på roadtrip :) ?!
måndag 30 september 2013
söndag 29 september 2013
Helgen som inte blev vad den skulle ...
Trodde att detta skulle bli min sista arbetshelg innan visumbytet. Ganska segt när jag på Fredag eftermiddag en halvtimme innan jag ska åka blir uppring och satt på "on call". Tycker det är lite märkligt men vet att när vi har lite patienter så brukar någon av personalen vara hemma "on call", och jag har lyckats snirkla mig ur detta så tänkte att det var min tur.
Under kvällen pratades ett meddelande in på min mobil och jag var även "on call" på Lördagen. Dvs att mellan klockan 15 och 19 ska jag vara nära en telefon och redo att åka in och jobba om det behövs. Började fundera på om jag utsattes för detta bara för att det var bäst före datum på mitt arbetsvisum. ?!
I morse ringde jag jobbet för att kolla om jag skulle få jobba eller inte, fick av sekreteraren höra att jag var bortagen från schemat ?!
Blev ganska sur och besviken men antog att de var lite förvirrade över situationen och inte vågade låta mig jobba, inget jag kunde göra något åt. Var inställd på att jobba helgen även om jag visste att det skulle bli tungt. Att lämna ett jobb som man älskar är inte direkt lätt. Det är en sak om man självvalt går vidare till ett annat jobb eller andra utmaningar, men att tvingas sluta suger så jäkla fett. Faktum är att det suger så mycket så jag har låtit bli att berätta för mina arbetskamrater att jag ska sluta, är rädd att det ska bli för känslomässigt att behöva berätta. Plus att varje gång jag behöver berätta så sätter jag mig i ett negativt känslotillstånd som bara gör så jäkla ont. Och dessutom har jag beslutat att detta är inget som ska ältas och fokuseras på ... Inget jag kommer nämna om jag inte absolut måste. Faktum är att JAG VET att detta kommer att lösa sig ganska snart och jag vägrar lägga ner energi på att tycka synd om mig själv och deppa. Speciellt när det inte behövs eftersom jag snart kommer att vara tillbaka - skulle det mot all förmodan skita sig, - först då kan jag möjligtvis ge mig lite tillstånd att deppa, eller i alla fall sörja drömjobbet:) Men just nu är allt negativt tänkande bara slöseri av tid och energi.
Men sen fick jag ett samtal från en kollega som beklagade att det verkade ha blivit missförstånd om jag skulle ha jobbat eller inte och att hon var ledsen över min situation och skulle sakna mig och hoppas att jag snart skulle komma tillbaka. Usch, då blev det känslosamt igen. Men faktum är att det bara dumt att deppa över ett par månaders "semester" :) Så istället ska jag ta tillvara på dessa månader och leva livet, för det blir verkligen vad man gör det till :)
Under kvällen pratades ett meddelande in på min mobil och jag var även "on call" på Lördagen. Dvs att mellan klockan 15 och 19 ska jag vara nära en telefon och redo att åka in och jobba om det behövs. Började fundera på om jag utsattes för detta bara för att det var bäst före datum på mitt arbetsvisum. ?!
I morse ringde jag jobbet för att kolla om jag skulle få jobba eller inte, fick av sekreteraren höra att jag var bortagen från schemat ?!
Blev ganska sur och besviken men antog att de var lite förvirrade över situationen och inte vågade låta mig jobba, inget jag kunde göra något åt. Var inställd på att jobba helgen även om jag visste att det skulle bli tungt. Att lämna ett jobb som man älskar är inte direkt lätt. Det är en sak om man självvalt går vidare till ett annat jobb eller andra utmaningar, men att tvingas sluta suger så jäkla fett. Faktum är att det suger så mycket så jag har låtit bli att berätta för mina arbetskamrater att jag ska sluta, är rädd att det ska bli för känslomässigt att behöva berätta. Plus att varje gång jag behöver berätta så sätter jag mig i ett negativt känslotillstånd som bara gör så jäkla ont. Och dessutom har jag beslutat att detta är inget som ska ältas och fokuseras på ... Inget jag kommer nämna om jag inte absolut måste. Faktum är att JAG VET att detta kommer att lösa sig ganska snart och jag vägrar lägga ner energi på att tycka synd om mig själv och deppa. Speciellt när det inte behövs eftersom jag snart kommer att vara tillbaka - skulle det mot all förmodan skita sig, - först då kan jag möjligtvis ge mig lite tillstånd att deppa, eller i alla fall sörja drömjobbet:) Men just nu är allt negativt tänkande bara slöseri av tid och energi.
Men sen fick jag ett samtal från en kollega som beklagade att det verkade ha blivit missförstånd om jag skulle ha jobbat eller inte och att hon var ledsen över min situation och skulle sakna mig och hoppas att jag snart skulle komma tillbaka. Usch, då blev det känslosamt igen. Men faktum är att det bara dumt att deppa över ett par månaders "semester" :) Så istället ska jag ta tillvara på dessa månader och leva livet, för det blir verkligen vad man gör det till :)
fredag 27 september 2013
The story about VISAS
Känner att jag bara lite kort vill dela med mig av vår visum situation :) Som nämnt i inlägget nedan så slutar Erik på Universitetet för att börja i en forskningsgrupp på Ford!!!
Erik sökte detta jobb våren 2012, dvs ett år sedan efter ett tips av en tidigare kollega som han stötte på på en konferans. Han intervjuades under en hel dag och eftersom Erik är fantastiskt bra på det han gör så fick han sedan jobbet :) Vi var så klart superglada och gladast var förstås Erik eftersom folket han skulle arbeta med är otroligt duktiga inom hans område och har varit med och skrivit de text böcker som han använt inom sin ingenjörsutbildning i Linköping. Ett riktigt drömjobb alltså! Glädjen blev kortvarig då det visade sig att arbetsvisumen precis tagit slut för detta år. Det finns alltså ett speciellt antal att söka, och när tillräckligt många sökt och beviljats så går det alltså inte att söka förrän nästa år. Ansökan hade skickats in för sent och Erik blev kvar på universitetet på sitt gamla utbytesvisum (J).
I vintras hörde Ford av sig till Erik igen och undrade om han fortfarande var intresserad, vilket han så klart var - han fick jobbet igen och visum papprena skickades in i god tid :) MEN detta år hade det plötsligt redan första dagen kommit in dubbelt så många ansökningar som det fanns visum. Detta hade inte hänt på hur många år som helst och USCIS bestämde sig för att lotta. Så i flera månader gick vi omkring och väntade på om det skulle gå igenom.
Under tiden blev jag kallad till intervju för ett sjuksköterskejobb som jag verkligen ville ha - allt med jobbet kändes rätt på en gång :) Men om Eriks visum skulle gå igenom så innebar det att jag inte skulle få jobba mer efter den 1a Oktober som är datumet när alla H1b visum börjar gälla.
Erik hade 60 % chans att få arbetsvisumet och gissa om det kändes som han hade världens otur när han inte var en av dom som tilldelades ett H1b- visum :(
I alla fall så talades det om en sista utväg, det gick även att söka ett sk O- visum som kunde sökas när som helst och som det inte fanns några bestämda antal av. Detta var svårare att få och delades bara ut till dem som är extremt framstående i sitt område :) Ansökningsproscessen påminner väldigt mycket om den som har med "grönt kort" inom samma kategori att göra och Erik var tvungen att samla ihop en hel del rekomendationsbrev. Jag övertalade Erik att låta visumet börja gälla den 1a Okt så jag skulle kunna jobba fram tills dess - och så här i efterhand så är jag ganska glad att jag gjorde det, för vi fick reda på att visumet gått igenom för bara ett par veckor sen :)
Hade visumet inte gått igenom så hade det blivit Sverige.
Detta O- visum beslut tog flera månader längre än det var sagt att det skulle ta. Vilket komplicerade det där med bostad :) Vi väntade in i det längsta med att leta efter ett nytt ställe att bo på efter att vårt gamla hyreskontrakt gått ut den första Augusti. Men tills slut så skrev vi på där vi bor nu utan att veta om vi skulle stanna eller inte :) ... hade vi inte stannat så hade vi förmodligen flyttat in hos kompisar i några månader och sålt våra möbler och prylar.
Det som har varit positivt med all denna väntan och ovisshet är att jag har blivit så mycket bättre på att leva i nuet och inte vara påverkad av vad som kan tänkas hända i framtiden. Till slut så berörde det mig knappt att inte veta, det är mest det där praktiska som kan ställa till det, men även det går alltid att lösa :)
Erik sökte detta jobb våren 2012, dvs ett år sedan efter ett tips av en tidigare kollega som han stötte på på en konferans. Han intervjuades under en hel dag och eftersom Erik är fantastiskt bra på det han gör så fick han sedan jobbet :) Vi var så klart superglada och gladast var förstås Erik eftersom folket han skulle arbeta med är otroligt duktiga inom hans område och har varit med och skrivit de text böcker som han använt inom sin ingenjörsutbildning i Linköping. Ett riktigt drömjobb alltså! Glädjen blev kortvarig då det visade sig att arbetsvisumen precis tagit slut för detta år. Det finns alltså ett speciellt antal att söka, och när tillräckligt många sökt och beviljats så går det alltså inte att söka förrän nästa år. Ansökan hade skickats in för sent och Erik blev kvar på universitetet på sitt gamla utbytesvisum (J).
I vintras hörde Ford av sig till Erik igen och undrade om han fortfarande var intresserad, vilket han så klart var - han fick jobbet igen och visum papprena skickades in i god tid :) MEN detta år hade det plötsligt redan första dagen kommit in dubbelt så många ansökningar som det fanns visum. Detta hade inte hänt på hur många år som helst och USCIS bestämde sig för att lotta. Så i flera månader gick vi omkring och väntade på om det skulle gå igenom.
Under tiden blev jag kallad till intervju för ett sjuksköterskejobb som jag verkligen ville ha - allt med jobbet kändes rätt på en gång :) Men om Eriks visum skulle gå igenom så innebar det att jag inte skulle få jobba mer efter den 1a Oktober som är datumet när alla H1b visum börjar gälla.
Erik hade 60 % chans att få arbetsvisumet och gissa om det kändes som han hade världens otur när han inte var en av dom som tilldelades ett H1b- visum :(
I alla fall så talades det om en sista utväg, det gick även att söka ett sk O- visum som kunde sökas när som helst och som det inte fanns några bestämda antal av. Detta var svårare att få och delades bara ut till dem som är extremt framstående i sitt område :) Ansökningsproscessen påminner väldigt mycket om den som har med "grönt kort" inom samma kategori att göra och Erik var tvungen att samla ihop en hel del rekomendationsbrev. Jag övertalade Erik att låta visumet börja gälla den 1a Okt så jag skulle kunna jobba fram tills dess - och så här i efterhand så är jag ganska glad att jag gjorde det, för vi fick reda på att visumet gått igenom för bara ett par veckor sen :)
Hade visumet inte gått igenom så hade det blivit Sverige.
Detta O- visum beslut tog flera månader längre än det var sagt att det skulle ta. Vilket komplicerade det där med bostad :) Vi väntade in i det längsta med att leta efter ett nytt ställe att bo på efter att vårt gamla hyreskontrakt gått ut den första Augusti. Men tills slut så skrev vi på där vi bor nu utan att veta om vi skulle stanna eller inte :) ... hade vi inte stannat så hade vi förmodligen flyttat in hos kompisar i några månader och sålt våra möbler och prylar.
Det som har varit positivt med all denna väntan och ovisshet är att jag har blivit så mycket bättre på att leva i nuet och inte vara påverkad av vad som kan tänkas hända i framtiden. Till slut så berörde det mig knappt att inte veta, det är mest det där praktiska som kan ställa till det, men även det går alltid att lösa :)
Finaste
Min snygge make som poserar i ett förkläde med katter på ;) En födelsedagspresent från hans föräldrar när han fyllde år i Måndags :)
I dag är det dessutom hans sista dag på U of M - time to move on!
onsdag 25 september 2013
Att bo vid ett naturområde
Det absolut bästa med läget där vi bor nu är naturområdet bakom huset :) Det finns både stigar och promenadvägar som sträcker sig flera mil. Det har faktiskt varit för varmt för att springa enda fram till att hösten och en kallfront kom för några dagar sen. Men idag var det perfekt, 18 C med solen som värmde rejält. Dessutom ser man att träden börjar ändra färg och luften är så där härligt krispig :) - Gud vad jag älskar den här årstiden!!
Under joggingturen så lyssnade jag på Malik Bendjellouls sommarprat, ni vet, den svenske killen som har gjort "Searching for Sugarman" . Jösses vad bra det var! Han berättade att det faktiskt var olika sammanträffanden som var orsaken till han lyckade få dokumentären klar! Helt fantastiskt sommarprat, och jag bara älskar höra hur saker och ting löser sig på det mest magiska sätt, dessutom älskar jag Rodriguez. Jaghar fortfarande inte gett upp tanken på att åka och hälsa på honom ;) Han bor ju trots allt bara en hlavtimme bort.
tisdag 24 september 2013
Att planera eller att ta dagen som den kommer
Då var vi där igen :) Ångesten över att jag inte gör tillräckligt mycket meningsfullt med livet! Hur gör folk egentligen, planerar man sin tid eller tar man dagen som den kommer? Om man planerar, gör man en översiktilig plan eller planerar man in allt i detalj i en kalender?
Som läget är just nu så jobbar jag kvällar från 15-23.30 med ca 35 minuters enkel reseväg. Jag känner att jag tar alldeles för lite tillvara på mina förmiddagar. Finns massor jag skulle vilja göra men tror att jag är för ostrukturerad och inte planerar in det, utan tänker att jag hinner,,, sen,,,, såsmåningom,,,, Och vips så är det dags att åka till jobbet och inte mycket har hunnit blivit gjort. Funderar på hur folk som uträttar mycket gör ? (Hahaha, och vem försöker jag lura här, om man uträttar mycket så gäller det så klart att planera in det, annars blir det sällan gjort.) Tror just jag svarade på min egen fråga :)
Som läget är just nu så jobbar jag kvällar från 15-23.30 med ca 35 minuters enkel reseväg. Jag känner att jag tar alldeles för lite tillvara på mina förmiddagar. Finns massor jag skulle vilja göra men tror att jag är för ostrukturerad och inte planerar in det, utan tänker att jag hinner,,, sen,,,, såsmåningom,,,, Och vips så är det dags att åka till jobbet och inte mycket har hunnit blivit gjort. Funderar på hur folk som uträttar mycket gör ? (Hahaha, och vem försöker jag lura här, om man uträttar mycket så gäller det så klart att planera in det, annars blir det sällan gjort.) Tror just jag svarade på min egen fråga :)
söndag 22 september 2013
Antikrundan revisited
... idag fortsatte jakten på vintage möbler :) Besökte ett par Antique Malls i grann staden Livonia. Var själv förvånad över hur mycket tid det gick att tillbringa där. Dock hittades inga möbler utan det var mest krafs och husgeråd som såldes-men en hel del skoj också förstås. Det sista stället vi var på hade även nytillverkade saker i olika bås. Bland annat denna plastgås utklädd till djävul ?!?!?! och inte nog med det, det fanns hur många som helst outfits (som ses bakom gåsen) utifall man känner för att styla om den.
Har vi missat något? Är detta den nya Barbie? :)
Har vi missat något? Är detta den nya Barbie? :)
Lovely Saturday
Jag har fått dille på att leta efter begagnade möbler, efter att ha väckt Erik på Lördagsmorgonen drog jag med honom till Ann Arbor för att gå på några thriftshops som stänger vid lunchtid. Vi hade kul :) men vi hittade ingenting som vi ville ha. Tror jag kommer att hålla mig till craigslist eller ställen som satsar på mer kvalitet och inte tar emot vad som helst :)
Vi hade en mysig lunch på Zingermans uteservering och strosade på Famers Market:) Köpte hemodlad melon, rabarber och honung :)
På kvällen fick besök av Anna och Lenart som nu mera bor i Tyskland men är på rundresa i USA :) Kändes som det var igår vi sågs sist fast det var två år sen. Hoppas det inte dröjer så lång tid tills vi ses igen :) Väldigt trevlig kväll var det i alla fall med massor av skratt:)
Vi hade en mysig lunch på Zingermans uteservering och strosade på Famers Market:) Köpte hemodlad melon, rabarber och honung :)
På kvällen fick besök av Anna och Lenart som nu mera bor i Tyskland men är på rundresa i USA :) Kändes som det var igår vi sågs sist fast det var två år sen. Hoppas det inte dröjer så lång tid tills vi ses igen :) Väldigt trevlig kväll var det i alla fall med massor av skratt:)
fredag 20 september 2013
Polish Cooking
I går kväll gav jag mig på att göra ett storkok av den polska kålgrytan "Bigos" i vår slow cooker, den innehåller polsk korv, fläsk kött, svamp, lök, kål, surkål och kryddor :) Min mormors Bigos var helt underbar god och som den polack jag är så älskar jag surkål ;)
Nu är jag aningens tveksam till att detta smakar som det ska !? Hur som helst så luktar det helt fruktansvärt hahaha, vaknade i natt av att det stank gammal kål och dessutom så åskade det kraftigt. Jag fick höra när jag växte upp att man inte skulle äta mat som tillagats när det åskar för då blev man magsjuk. (vilket hela familjen blev under en semester i Polen efter att ha ätit mat som tillagats just när åskan gick. Hoppas verkligen att det inte stämmer, för vad ska jag i så fall göra med 16 portioner polsk kålgryta ? :)
torsdag 19 september 2013
onsdag 18 september 2013
Nytt
... så, välkommen till min nya blogg :) Har länge funderat på att starta en ny blogg eftersom jag känner att jag är färdig med den gamla men sugen på att fortsätta blogga:)
Go Blue bloggen handlade om hur vi först kom till USA och universitetsstaden Ann Arbor där Erik började jobba på University of Michigan och jag påbörjade processen att få amerikansk sjuksköterske licens. Jag känner att mycket har förändrats sen dess - framför allt bor vi inte kvar i Ann Arbor och Erik kommer snart sluta på U of M och ett helt nytt kapitel har börjat med allt vad det innebär! Det är hög tid för en ny blogg!
Go Blue bloggen handlade om hur vi först kom till USA och universitetsstaden Ann Arbor där Erik började jobba på University of Michigan och jag påbörjade processen att få amerikansk sjuksköterske licens. Jag känner att mycket har förändrats sen dess - framför allt bor vi inte kvar i Ann Arbor och Erik kommer snart sluta på U of M och ett helt nytt kapitel har börjat med allt vad det innebär! Det är hög tid för en ny blogg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)