måndag 17 februari 2014

Update

Sooooooo, livet i Canton fortsätter att ha sin gilla gång :) Vi har en av de kallast vintrarna sen de började mäta vilket inte är någon överraskning. Vi har den senaste tiden haft runt minus tio istället för minus trettio, och i dag ska det snöa någon dm! .... och resten av veckan ska det bli plusgrader - spännande! 




Förra veckan hade jag hela tre kompisdater :) Yey, varav den ena var lunch på japansk restaurang.  Jag är egentligen inget fan av japansk mat eftersom den mest består av ris vilket jag undviker att äta, men det är kul att prova olika typer av mat :) 

Fick mig även en funderare gällande umgänge. De visade sig att några människor vi umgås med har lite oattraktiva värderingar. Självklart kan man inte kräva att alla ska tycka och tänka som man själv, och man får självklart ta hänsyn till att alla har sina fel och brister, inklusiven en själv så klart.  Har funderat lite kring detta ... om man dumpar de som vänner för att de ser ner på vissa människor så är man ju inte bättre än dem eftersom man då själv ser ner på okunniga och fördomsfulla människor ... Alltså gör man ju likadant själv ;) ... men måste faktiskt erkänna att det inte känns lika självklart att umgås ,,, men antar att det ger med sig! 



 Försökte mig på lite shopping också, var sugen på denna klocka ;) Men jag är sǻ mesig så jag smsade Erik för att få åsikt och han tyckte siffrona var för stora och jag kan väl hålla med så istället blev det lite smink shopping hahaha!


  

Alla hjärtans dag tog vi det lugnt på! Fick förresten en Kindle Fire av Erik i present;) ... något jag sneglat på en längre tid utan att slå till ... Kan väl tycka att det kanske blir lite mycket teknik med alla plattor, mobiler och laptops, men jag hade ingen surfplatta innan, och det funkar riktigt bra att läsa böcker på den ju, och smidigt att låna eller köpa, kommer säkert bli bokmal nu :)
 ... ahh just det, Lördag blev vi bjudna på middag, och Erik åt världens tjockaste hamburgare!!
   

Under Söndagen gick vi faktiskt och kollade ett par hus ... här i Canton. Fast jag egentligen inte vill bo här. Men vi var lite nyfikna - husen var så där, alldeles för dyra för vad man får för pengarna, och ganska dålig standard. Gillade inte planlösningen heller ... På bottenvåningarna fanns det två vardagsrum, kök, badrum och ett litet matrum. I ett av husen kom man in i vardagsrummet från garaget. Jag ogillar överlag när man inte kommer in i en hall utan direkt in i ett rum - vägrar ha ett hus som är så.
Hur som helst, vet inte vad vi ska ha två vardagsrum till ?! Har hellrre öppen yta istället för rum överallt.

I Lördags kväll flippade jag ut ... haha, visste att jag skulle få ångra mitt utbrott ;) ett par glas vin och några irritationsmoment och sen vid läggdags så sa jag till Erik att jag hade fått nog av USA, efter sommaren kommer vi flytta tillbaka till Sverige, nu jäklar ska det vara rättvist och vi båda ska kunna jobba! Så stabilt är det just nu hahahaha :) 

Med andra ord, jag önskar jag kunde bestämma mig för något och sen köra racet ... man jag vet inte vad jag vill ... och faktum är att nästa människa som frågar hur det går med det gröna kortet åker på en smäll. Samma sak gäller alla idioter som tror att meningen med livet är att jobba ihjäl sig och därför ser ner på mig och tycker synd om mig ... eller så är det bara jag som tar åt mig ...  jag vet inte. Inte för att det borde spela någon roll men det känns som folk tycker att man är helt dum i huvet som står ut med att bo i ett land utan att kunna jobb, och speciellt så här länge - eller så är det bara jag som projecerar och tycker att jag är en idiot som står ut så här länge! Vad säger det om min intelligens liksom?! 

4 kommentarer:

  1. Men blir ju lite nyfiken nu. Varför undviker du ris? Är det för kolhydraternas skull?

    Ahhh gud det är inte lätt det där med umgänge när man har alltför olika åsikter. Men det är nog som du säger att det liksom ger sig av sig självt om det fortsätter på samma spår och det liksom inte känns rätt för er.

    Jag tycker att om du vill vara i USA så spelar det ingen roll om du inte jobbar under ett längre tag för du strävar i alla fall mot ett mål som du vill uppfylla. Och ibland kan man vara osäker på vad man vill men man ska inte ta ett beslut i endera riktning när man är frustrerad över en situation. Skit i vad alla säger. Livet är långt och det är ditt att göra med vad du vill. Allt kommer lösa sig till slut. Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har under hur många år som helst ätit low carb, varierar hur seriöst jag kör dock ;) ibland mycket fusk, i perioder väldigt seriöst. Men ris, pasta, potatis och bröd (mjöl) är sånt som jag räknar som skräpmat, och allra helst ris eftersom det inte innehåller speciellt mycket nyttigt alls:) Men om jag äter indisk mat så äter jag ris!, men i aiatisk mat så tillför det inget ;)

      Du har så jäkla rätt i det du säger!!!! TACK! Det var nog precis vad jag behövde höra just nu - ibland blir man bara så jäkla frustrerad och då tänker man inte klart ;)

      KRAM!

      Radera
  2. Jag tycker att om det är värderingar som är riktigt negativa på något sätt, t.ex kränkande eller diskriminerande så är man absolut ingen dålig människa om man slutar umgås med dom, för varför skulle man vilja umgås med såna människor?
    Av lite nyfikenhet, hur upptäckte ni det?

    Jag vet inte om det är annorlunda i Michigan men här i LA är det många som brukar säga: Åh vad skönt!, Vad bra du har det, vilken lyx! när man säger att man inte jobbar, att man är hemmafru... Jag brukar bara nicka och le, orkar inte riktigt ta en diskussion.

    Och jag har kommit fram till en sak, att när man jobbade hemma i Sverige då var det bara en liten del av sitt liv, det definierade inte vem man var. Men här, när man inte får jobba så har det blivit lite av en fixide och man tror att det är det enda som definierar vem jag är - MEN nu har jag kommit fram till att det är inte hela mitt liv. Det finns många saker jag kan göra så länge som känns minst lika meningsfullt som ett jobb så att vara hemmafru ska inte få bestämma vem jag är och jobb är absolut inte det viktigaste i livet längre. Dessutom har vi ju minst 30 år om inte mer att jobba ;)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Hur vi upptäckte det ... ?! Genom att prata med dem ;) ... jag hade en åsikt om att man borde hjälpa ett visst folkslag,,, då personerna i fråga uttryckte väldigt negativa åsikter om detta folkslag och en annan samhällsgrupp. Jag blev rätt paff minst sagt. Men jag hade druckigt ett par glas vin och kände att jag inte borde diskutera i mitt tillsånd ... jag är enligt maken väldigt konfronterande och rakt på sak hahahahha - plus att jag var redan på ganska dåligt humör och kanske att min sinnestämning fick personerna att svara extra negativt. Dessa personer sjönk rejält i mina ögon ,,, men samtidigt om man vill att världen ska bli bättre så känns det som att det är bättre att få dem att ändra perspektiv än att bryta med dem ... men jag vet inte, hoppas jag missuppfattade lite, för just nu känns det inte så lockande att umgås med dem om jag ska vara ärlig!

    Du har så jäkla rätt i det du säger om hur liten del ens jobb är av ens liv och jag håller såååååå med dig!!!!!! Tog mig massor av tid och filosoferande att komma fram till!! Men självklart är det så!!
    Du är faktiskt grymt klok ;)

    MEN .... sista tiden så har jag omgetts av folk som är helt besatta av sin karriär och inte skulle kunna tänka sig att vara utan arbete, det skulle vara döden .... då börjar jag fundera på hur de ser på mig egentligen .... eftersom de tycker jobb är viktigast i världen och jag inte har något .... ?!?! Faktum är att en person som står mig nära inte jobbar just nu ... och detta driver hen till vansnne ,,,, men hen vågar inte säga något till mig om hur mycket hen identifierar sig med sitt jobb ,,, eftersom jag inte får jobba ,,,, Blir bara så jäkla less på den attityden! Men visst får jag skylla mig själv som tar åt mig av det ,,, plus att det kanske är dags att byta umgänge hahahaha;)

    Tack söta för din väldigt tänkvärda och kloka kommentar!
    Kram!

    SvaraRadera