och så här slutade helgen

Helgen var riktigt trevlig som alltid :) Lördagen var en skön och lugn dag med pannkaksfrukost och sedan shopping. Erik köpte en teknik pryl han ville ha och efter det kände jag att det var fritt fram att slå till på en stor helkropps spegel att ha i hallen så äntligen kan se hur mina byxor matchar mina toppar ;) 

Söndagen var minst lika bra den: Vi pysslade lite hemma på förmidagen, fick sedan fint besök från Sverige! Eriks gamla jobbarkompis (hon är inte gammal, bara ett tag sen de jobbade i hop) kom förbi med två av sina kollegor eftersom de var på tjänsteresa i trakten i några dagar.  Alltid lika kul med besök :) ... sen gick vi ut och åt för att fortsätta till "the Ark" för en konsert jag länge hade sett fram emot! Minns ni förra gången jag såg Cowboy Junkies?! En fullständigt magisk upplevelse!! Tyvärr kan jag nog inte säga samma sak denna gång. 

Bandet avslutade sin turne på the Ark, vilket märktes, för de såg samtliga ut som en gammal disktrasa och nämnde ett flertal gånger att de var trötta och såg fram emot att åka hem. Väldigt ärligt kan man tycka, men hur skulle det se ut om jag som sjuksköterska skulle säga till Cowboy Junkies om de kom in på sjukhus " det har varit trevligt att vara er sjuksköterska, men jag har jobbat många skift i rad och jag vill faktiskt hellre gå hem än vara här och hjälpa er." Ganska oproffesionellt eller ? Sångerskan Margo hängde över mikrofonen en stor del av kvällen och vi funderade på om hon hade ryggproblem eller började kollapsa ?! Roligast var när Sandra  vaknade till och poängterade att det såg ut som det brann på scenen - äntligen lite action ;) Visade sig vara antingen deras tekokare eller luftfuktare - hahahaha. Tror att sångerska drack något som sövde henne, för coffein var det inte! 

Nu är ju inte Cowboy Junkies det mest muntra bandet kanske, det mesta de gjort är aningens lågmält, även om det finns en hel del med lite mer livsglädje och fart i. Styrkan ligger i deras närvaro, texter, skicklighet och att sångerskan är så jäkla fantastisk på det hon gör  man gör så jag skulle kunna bli kär i henne trots att jag är hetrosexuell :) 

Men igår alltså ... de hade nog valt det mörkaste, mest deprimerande bottenskrapet att sjunga. Efter några riktigt bra, men smådeppiga låtar så ville de sjunga lite från den rock opera som de jobbat på de senaste fem åren! Den handlade om president Kennedys liv, och varenda sång hadlade om DÖD och hur hemskt allt var. De olika låtarna var alltså skriva lite i monologform, och vad kan vara mer talande än att ha Jack sjunga ifrån kistan ?!?!  Nästan så att publiken började fnissa och fundera över hur deprimerande det kan bli. Till och med sångerskan säger att det är kanske lite väl deprimerade och hon är glad att hon inte bara behöver sjunga dessa låtar, för då skulle hon kasta sig framför tåget. Sen kommer några skämt om att de ska spela sina glada låtar, och den glada låten är Sweet Jane, där de tagit Lou Reeds orginal låt och fått den glada rocklåten som handlar om Jack and Janes vardagsliv att låta som en lång depression. Denna låt är endå den som får mest applåder. Jag kan ju tycka att de kasnke kan säga några ord om Lou Reeds bortgång, eftersom det är exakt en vecka sen han dog, och att de faktiskt har honom att tacka för en del av sin framgång, men nej, inte ett ord. Istället  säger de att de ska spela sitt glada dansnummer, och de gör en långsam version av "Blue Moon", deras sk dansnummer är en sång som faktiskt spelats på begravning :) Antar att de var ironiska. Men när bandet verkar deprimerade av sin musik, och dessutom skriver mer deprimerande smörja så kan man verkligen börja fundera hur de tänker. 

Så jäkla tråkigt att det blev så här, speciellt efter förra gången när de var brillianta. Jag hade dessutom lovat Erik som var med igår att de inte alls är så deprimerande live som de låter på skiva - näää, det var de  inte heller, de var 20 gånger värre!