måndag 2 december 2013

Min korta volontärkarriär

Jag skulle ju hoppa på ett projekt under de sista dagarna i November och större delen av December. Jag var redan tveksam innan jag tackade ja om det var något för mig, men blev övertygad att prova. ... vilket jag gjorde, och kände ganska på en gång att det inte var något för mig. Ville så gärna tycka att det var roligt, allra helst eftersom det är en kompis projekt och det här är allt hon har pratat om i månader. Tänkte att det är klart att jag också kommer tycka att det är kul. Blev faktiskt själv lite förvånad över hur totalt ointresserad jag var och hur svårt jag hade att bli fascinerad av det som ansågs så fantastiskt ... 

I alla fall så kände jag att jag inte kan fortsätta vara involverad i detta varken rätt mot projektet eller mig själv. Dessutom  det är nästan en timmes enkel resa till Ponti-crak där vi höll till ;) Det tog väldigt emot att säga "upp" mig från detta, jag brukar alltid hålla vad jag lovar och göra allt jag kan för att prestera eller göra så bra jobb som möjligt, men det gick bara inte den här gången. Faktum är att jag är så jäkla fascinerad över hur olika vi människor är och hur det någon totalt brinner för kan vara totalt ointressant för någon annan. Vilket faktiskt var en intressant lärdom. I alla fall så provade jag, och det blir inte alltis som man tänkt sig... 


Även den kallaste "arbetsplatsen", jag varit på. Fick hoppa för att hålla
 mig varm emellanåt eftersom det inte fanns någon värme.

6 kommentarer:

  1. Åh jag är så spåns på vad det var för volontärarbete. Kan du berätta? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lågbudget skräckfilms inspelning i tomma utkylda lokaler. Jag märkte (kanske till min egen förvåning) att jag var noll intresserad av hur de filmade, eller själva skådespeleriet.... jag fattade verkligen inte vad som var fantastiskt,,, för mig kändes allt tekniskt och ganska ointressant. Och är man inte intresserad av själva inspelningsprocessen så blir det lätt väldigt långtråkigt eftersom det mesta bakom scen är väntan och dötid.... och jag var 2nd AD, vilket innebar enkla uppgifter som att kolla hur lång tid det var kvar innan någon var färdigsmikad, hämta grejor, .... lite springflicka ;) ... kände att jag inte hade något engagemang för detta, tyvärr.

      Radera
    2. Hahaha jag skrattar ihjäl mig. Jag tycker det var jättebra av dig att testa på det i alla fall. Man vet ju aldrig tills man testar. Åh faktiskt så är det så fascinerande hur vi människor kan vara så olika, men tur är väl det :)

      Radera
    3. Jag var ganska irriterad på mig själv för att jag inte tackade nej på en gång så de hade kunnat skaffa någon annan från början som verkligen brann för detta... men det ligger mycket i det att man måste testa för att veta!!

      Hm, lustigt ;) du ser inte mig på en filminspelning alltså ;)

      Radera
  2. Bra för dig om det inte var nåt du brinner för och det inte kändes rätt! Livet är för kort för att göra nåt man inte trivs med! Jag tycker också sånt är jobbigt dock, och kan tänka mig att det är ännu värre om det är en väns projekt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja om man verkligen känner att det tar emot fast man gör allt för att övertyga sig själv, då är det förmodligen inte rätt :) Ja usch, hade det inte varit en vän hade det så klart varit lättare.

      Radera